Skip to content
En snabb överblick av Nordiska motståndsrörelsens utbud av aktivism idag och genom åren vittnar om en otrolig bredd och variation. Organisationens utåtriktade aktiviteter genomsyras av kreativitet. Beståndet är digert och nya typer tillkommer ständigt – som nu senast med QR-kodsaktivism mot målgruppen butikskunder – där koder ledande till en webbsida med viktig information appliceras på utvalda varor i butiker. Information om bojkott av israeliska varor nådde på detta sätt förra veckan tusentals butikskunder över hela landet.
Pepsi-ägda Liptons teförpackningar berikade med QR-koder.
När sedan SR:s småländska lokalradio i programmet Eftermiddag – som har tusentals lyssnare – gör ett längre reportage om Motståndsrörelsens tillämpande av denna aktivism i en specifik butik i staden Jönköping, förstår vi att man kan tala om en veritabel propagandaexplosion.
Glädjerusig vid tanken på denna framgång för organisationen hör jag sedan en man i en välkänd nationell podd tala om de
Hejsan Joakim Kannisto, kan du kort introducera dig själv för de som inte regelbundet lyssnar på Nordisk radios Mer än ord?
Hej! Ja, vad ska man säga. Knegare, familjefar och aktivist i Nordiska motståndsrörelsen, 35 år och boendes i Bergshamra.
Kan du beskriva för läsarna vad det var som inträffade den 9 november i Solna?
Jag träffade på en ”vålds”-röding mitt på ljusa dagen och tänkte helt enkelt passa på att prata med honom, de är ju ändå så pass sällsynta att man inte kan ducka ett sånt tillfälle. Jag såg honom, han såg mig. Jag tänkte ta tempen på honom och om han var på, även på att slåss men när jag kom ikapp honom så visade han sig bara vara en röd, feg, systemförlitande mupp av högsta rang, vilket är extra anmärkningsvärt då han hade ett tygmärke på sin ryggsäck som borde tolkas som att han ville ha konfrontation. Han försökte gå ifrån och undvika, och jag tänkte helt enkelt att han förtjänar typ ett vykort från vårt möte. Så varför inte bara en spark i ar
Dagen började vid Riksväg 73 söder om Stockholm där alla kamrater träffades för att hålla en broaktion. Budskapet för dagen var Stoppa Folkutbytet, vilket även tidigare under veckan hade prytt ett antal broar runt omkring staden.
Det förutspådda regnet lös med sin frånvaro, och istället blev det en väldigt varm och solig dag. Bilisterna var som alltid positiva till merparten, och självklart en del negativa. Trots texten på banderollen, som borde vara svår att misstolka, var det flera rasfrämlingar som gjorde tummen upp och såg väldigt glada ut.
Två polisbilar med aspiranter körde upp på bron, men dessa gick direkt och gömde sig i bilarna igen så fort videokameran sattes igång, för att sedan köra därifrån.
En träskröding av odefinierat kön syntes till en bit från bron pillandes bort klistermärken som tidigare under dagen satts upp. När varelsen ifrågasattes på nära håll blev den helt hysterisk och skrek som en stucken gris, för att sedan skynda sig iväg. Efter att två
Ett lands armé överger sin flagga. Denna otroliga historiska händelse skedde i vansinnets Sverige – var annars? Det skedde för ett par år sedan, men ställningstagandet har i år förtydligats ännu mer genom extravaganta insatser för den nya statsmaktens flagga. Man kan förvisso säga att försvaret med sina ställningstaganden bara gör explicit något som under en tid har varit implicit, och att Sverige i anden inte står ensamt i denna förvandling, som sker över hela västvärlden, men man bör låta det sjunka in, liksom hela betydelsen av detta.
Låt oss redan inledningsvis klart utsäga att detta är ett förräderi av största magnitud – ett lands militär har ingen rätt att byta flagga. Och nej – det är inte så att man försvarar denna flagga ”också”, vilket inses av den historiska process som har lett fram till detta. (Och skulle så vara så är även det oacceptabelt.)
Flaggbytet kommer inte ur ingenstans, utan är snarare just ”logiskt”, som rubriken säger, sett utifrån vad våra Sverigehatand
Jag skulle vilja rikta en känga mot vad som kan beskrivas som ”nationell naivitet”. Man går med i rörelsen med tron att om man bara är flitig nog så kommer det ge en exponentiell framgång tills man slutligen står inför den totala segern. Ett linjediagram som går rakt upp mot solen. Detta synsätt medför att varje motgång, varje bakslag ses som en förlust både för individen och för gruppen. Då vår världsåskådning tillhör den mest motarbetade och förföljda ideologi som överhuvudtaget finns i samhället, så är motgångar och bakslag att förvänta sig.
Sedan kommer den förhatliga defaitismen. Man har deltagit på X många aktiviteter och delat ut Y stycken flygblad, och ändå ”händer ingenting” samtidigt som den utomstående omgivningen fortfarande inte lockas av alla Z antal argument mot massinvandring och globalism man kastat ur sig för obrydda öron. Man tappar modet och ser ingen mening med att fortsätta, sprider sitt missnöje och negativitet som etter bland sina kamr
Under många år stod jag ganska långt bort från Motståndsrörelsen även om jag var nationell. Varför skulle jag stödja dem när de anser sig vara bättre än mig och i vilket fall är de ändå bara en sekt?!
Med argument som dessa tog jag avstånd från något jag i hemlighet fortfarande såg upp till, men som jag hade en känsla av att vara för folk som var mer inom ”normen” än vad jag själv ville och kände att jag kunde vara. Likvärdiga argument har jag även efter mitt medlemskap i Motståndsrörelsen fått höra från gamla kamrater som hellre övervägt organisationer som är mer inriktade på festande än på faktisk revolution och kamp, då saker som tatueringar och festande i överdriven grad inte är uppskattat inom Motståndsrörelsen. Att förneka att deras argument har sina poänger vore visserligen felaktigt, men då är ju frågan snarare om fylla och synliga tatueringar är viktigare än vårt folks överlevnad?
Att kämpa för vårt folks frihet kan givetvis innebära att man ibland får göra
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
I Sverige idag råder åsiktsförtryck och politisk förföljelse. Situationen är fullt jämförbar med den i länder som media beskriver som diktaturer – alltså Ryssland, Kina eller Iran – och på vissa områden faktiskt värre.
Ett totalitärt system
En av metoderna är att hänga ut personer i media för att de har eller har haft en annan åsikt än det rådande systemets. Eller Sverigedemokrater som någon gång gillat något som Nordiska motståndsrörelsen gjort. Trots att de inte gjort något som är olagligt hängs de ut – inte sällan på löpsedlar – som om de vore kriminella. De ska jagas, uteslutas ur sociala gemenskaper och tvingas till underkastelse. De ska inte våga hysa andra åsikter än de som styr. Tillvägagångssättet bekräftar att det rådande systemet är totalitärt.
”Kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen”
De som styr behöver heller inte bekymra sig för att leda något i bevis. Det magiska ordet här är ”kopplingar”. Expo och journalister som Davi
Ursprungligen publicerad 2017-05-19.
Nordiska motståndsrörelsen är fientlig till demokratin och bör därför förbjudas av svenska staten. Detta är ett resonemang som brukar framföras i tidningar och på sociala medier efter att någon politiskt korrekt individ blivit kränkt och upprörd över att ha sett Motståndsrörelsens aktivister dela ut flygblad i dennes hemstad. Resonemanget framförs ibland av väldigt politiskt primitiva amatörtyckare, ibland av ledarskribenter och andra proffstyckare.
”Ni skulle inte låta oss göra detta i ert samhälle, därför ska inte ni få göra det i vårt samhälle”, är ett enkelt resonemang att förstå oavsett politisk bildningsnivå. Att det inte är särskilt genomtänkt är en annan sak. Man kan till exempel konstatera att våra belackare här inte gör anspråk på att ställa sig över oss moraliskt, utan det är ”öga för öga, tand för tand” som gäller; våra fiender vill förtrycka oss samtidigt som de anklagar oss för att vara potentiella förtryckare. Det är ett hyck
Vill du göra en kort presentation av dig själv ?
Jag är en 39-årig familjefar bosatt i Nyhammar utanför Ludvika, född i Falun och uppvuxen i Katrineholm. Jag känner mig vid det här laget väldigt rotad i Nordiska motståndsrörelsens Näste 5, som omfattar Dalarna och Värmland. Jag har fru och fyra barn.
Jag blev nationell i slutet av 90-talet och anslöt mig till Nordiska motståndsrörelsen 2007. Innan jag gjorde det, så var jag medlem i NSF, som jag gick med i 2005. I Motståndsrörelsen var jag först gruppchef i Näste 1 och sedan nästeschef där. Nu är jag gruppchef för kampavdelningen här i Näste 5 och även programledare för Nordisk Radios aktivistpodd Mer Än Ord. Utöver det så är jag en av valkandidaterna i årets kommunval här i Ludvika, vilket jag även var i det förra valet.
Vad jobbar du med?
Jag jobbar med motorprovning, vilket betyder att vi testkör motorer i rigg.
Kan du berätta lite om ditt nationella uppvaknande på sent 90-tal? Vilka frågor engagerade dig då? Fanns
Hej Emma! Kan du berätta för läsarna om vem du är?
Jag är aktivist och fyrabarnsmor på 36 år. Nyligen gift och boende på en gård i södra Dalarna. Jag har varit aktiv i Nordiska motståndsrörelsen sedan våren 2013, och började då i Stockholm. När jag inte har fullt upp med barn eller organisationen så gillar jag skogen och träning.
Hur fann du nationalsocialismen och vad fick dig att ansluta dig till kampen?
Jag började min politiska resa i Nationaldemokraterna och ansåg mig då vara patriot. Nationalsocialismen växte fram långt senare. Från början var det mest nationella tankar man brottades med, som varför vi inte fick fira nationaldagen i skolan? Varför får vi inte säga att vi älskar vårat land? Varför får inte jag vara stolt över att vara svensk? Men efter många timmar av föreläsningar, dokumentärer, diskussioner och böcker så breddades mitt sinne till att förstå kopplingen mellan situationen i Sverige och de globala händelserna. Jag började min kamp med tanken om att svenska
Hej Pär! För att ge dig en rättvis introduktion och skippa upprepning tänker jag faktiskt hänvisa läsarna till en tidigare intervju med dig.
En av dina kärnfrågor inför valet är ”bekämpa korruption”. Skulle du vilja utveckla detta lite? Vad för korruption är det du menar och hur uttrycker den sig?
I Ludvika har vi en stor entreprenörsfirma, som heter AEB, och de får nästan alla stora jobb och alltid till löpande pris. Flera stora projekt har gått långt över budget, ibland det dubbla beräknade priset, detta utan att någon ställs till svars. Kommunchefer som avgår får höga arvoden, ett exempel är Thomas Lagerström som kostade kommunen 1,1 miljoner efter att han formellt sagt upp sig.
I maj år 2018, hotade kommunen styrelsen för Saxdalens folkets hus med att de inte skulle få kommunala bidrag om man lät Nordiska motståndsrörelsen eller andra nationellt sinnade hyra lokalen till konserter och möten. Detta fick till följd att all aktivitet i Saxdalens folkets hus tving
Efter en relativt lång hemresa natten innan från en händelserik och gemytlig semestervecka i Skåneland ska jag inte sticka under stolen med att jag var något omtöcknad när vi väl anlände till bygdegården där årets Nordendagarna skulle äga rum. Dock skulle ny energi likt ett skänk från ovan tillkomma så fort jag klev ur bilen och beskådade den storskaliga samling kamrater från hela rikets alla hörn, tillsammans med sina nära och kära som ivrigt inväntade att denna livade högtidsdag skulle ta sin början.
Efter några minuters mingel var det dags att bege sig in i samlingslokalen för att åhöra dagens konferencier, Samuel Johansson som hälsade alla varmt välkomna och redogjorde schemat för dagen. Just i den stund man satt och lyssnade förväntansfullt under introduktionen noterade jag att lokalen fyllts till bredden med nordiska bröder och systrar, vilket jag enkom kan tolka som ett bevis på organisationens själsliga sammanbundna gemenskap. Det är i sig en säregen, men storslagen känsla
Simon Lindberg, vill du börja med att göra en kort presentation av dig själv ?
Jag är en fyrabarnspappa boendes i Grängesberg i Ludvika kommun. Jag har varit engagerad i den nationella kampen i hela mitt vuxna liv samt i större delen av mina tonår. Sedan år 2015 är jag ledare för Nordiska motståndsrörelsen.
Nordiska motståndsrörelsen ställer i år upp i riksdagsval samt i val till kommunfullmäktige i fyra kommuner. Vilka val kandiderar du i?
Jag ställer inte upp i någon kommun utan endast i riksdagsvalet. Där är jag Nordiska motståndsrörelsens förstanamn.
Vilka är Motståndsrörelsens kärnfrågor i valet?
Våra viktigaste frågor i höstens val är den ständigt aktuella, och med tiden till och med ännu mer alarmerande frågan, om invandring och repatriering, den närmast lika allvarliga frågan om miljö och natur, samt den i samband med Covid 19 och Ukraina-kriget extremt aktualiserade frågan om självständighet.
Invandringen av rasfrämlingar måste stoppas och en omfattande hemsk
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Det senaste året har jag ett par gånger snubblat över ett uttryck som fastnat i mitt medvetande: ”Don’t Let the Perfect Be the Enemy of the Good.” Uttrycket är tydligen en variant av en fras som fått spridning genom Voltaire.
När jag hört frasen har den yttrats i en del engelskspråkiga poddar jag följer. Sammanhanget har ofta varit att nationella istället för att arbeta progressivt mot sina mål börjar bråka inbördes om vad det slutgiltiga och perfekta målet är. Istället för att hålla ihop och arbeta för förbättringar av samhället, så väljer man att inte göra något alls eller ännu värre kritisera och demoralisera de som faktiskt arbetar för positiva samhällsförändringar.
Tyvärr är den här svartvita ”allt eller inget”-inställningen rätt vanlig bland nationella. Eftersom våra åsikter idag inte har något politiskt genomslag kan vi tävla inbördes om vem som är mest renlärig och har de teoretiskt sett finaste åsikterna. Tävlingen om vem som
